Idag är det internationella FN-dagen, vilken uppmärksammas för att vi ska påminna oss om vår mänskliga rättigheter och de framsteg som världen gjort genom FN. Men, det är framför allt viktigt att se framåt, göra dessa rättigheter till verklighet och fortsätta kämpa för att allas lika rätt.

Upprepade gånger har FN:s Rasdiskrimineringskommitté kritiserat Sverige med anledning av att minoriteter i landet diskrimineras.[1] Bland annat anser den att Sverige inte lyckats förverkliga diskrimineringslagen angående diskriminering av romer inom utbildningsväsendet. Kommittén är också bekymrad över att en nordisk samekonvention inte antagits, samt att Sverige fortfarande inte har antagit ILO:s konvention om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder.[2] Vi måste fortsätta att främja de rättigheter som FN står för och ta denna kritik på allvar.

Tidigare i år kom en statlig utredning i vilken det konstateras att ”minoritetspolitiken misslyckats nästan helt, vad gäller förverkligandet av de grundläggande rättigheter som alla de fem nationella minoriteterna ska tillförsäkras […]”.[3] Diskrimineringsombudsmannen delar denna bild av situationen, och skriver i sitt remissvar att någon påtaglig utveckling inte verkar vara aktuell trots nästan 20 år av nationell minoritetspolitik.[4]

Många är under intrycket att Sverige redan har en stark minoritetspolitik, kanske med anledning av de framsteg som Sverige gjort på senare tid genom antagandet av nya lagar,[5] men det finns fortfarande ett tydligt behov av att stärka minoriteternas skydd. Dessutom är det viktigt att ha i åtanke att det skydd som finns i teorin dessvärre har varit frånvarande i praktiken. Vi vill gärna tro att den strukturella diskrimineringen av minoriteter bara är en mörk historia från förr, men samtidigt minns vi till exempel att det inte var längesen som det avslöjades att Polisen förde register över personer, endast med anledning av att de var romer.

För förändring måste vi bland annat anta ILO:s konvention och säkra samernas tillgång och rätt till mark. Vi måste också förstärka arbetet mot diskriminering och hatbrott, och se till att anmälningar i högre utsträckning än idag leder till åtal och fällande domar. Dessutom måste vi ta den kritik FN riktar mot Sverige på allvar och inte fortsätta skjuta upp förverkligandet av grundläggande mänskliga rättigheter till framtiden – det är dags för omtag!

Julia Leanderson
Örebro Rättighetscenter

Källor:
[1] Svenska FN-förbundet. (u.å). Så skyddar FN de mänskliga rättigheterna. Hämtad 2017-10-19.
[2] UN CERD. (2013). Concluding observations on the combined nineteenth to twenty-first periodic reports of Sweden, adopted by the Committee at its eighty-third session (CERD/C/SWE/CO/19-21).
[3] Kulturdepartementet. (2017) s. 15. Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik (SOU 2017:60). Stockholm: Elanders Sverige AB.
[4] Diskrimineringsombudsmannen. (2017). Remissvar på SOU 2017:60 – Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik.
[5] Exempel på sådana lagar är lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk, den nya skollagen (2010:800), strategin för romsk inkludering 2012–2032 och ändringen i grundlagen (art. 2) som försäkrar samernas ställning som ett folk och ska ge rätt till självbestämmande.