Vill du veta mer?
- ett fördjupningsmaterial
Nedan finns fördjupningsinformation om diskrimineringslagen och de sju diskrimineringsgrunderna. Materialet kan användas som en komplettering till rollup-utställningen för att svara på det medföljande instuderingsfrågorna.
Om diskrimineringslagen
Diskrimineringslagen skyddar dig mot att bli orättvist och sämre behandlad än någon annan i en liknande situation. Allt som är orättvis behandling är dock inte diskriminering enligt lagen. Det finns flera olika krav för att en orättvis behandling ska vara diskriminering. Det finns även många undantag. Här hittar du information om diskrimineringslagen som gör det enklare för dig att veta om du har blivit diskriminerad och vad dina rättigheter är.
Lagen skyddar privatpersoner och individer, inte företag och organisationer. Det betyder bland annat att företag inte kan bli diskriminerade.
För att en situation/händelse ska räknas som diskriminering enligt diskrimineringslagen ska en person ha blivit sämre behandlad än någon annan i en liknande/motsvarande situation.
Missgynnandet måste ha ett samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Diskrimineringsgrunderna är saker som du inte får bli diskriminerad på grund av. De sju diskrimineringsgrunderna är; etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, kön, könsidentitet och könsuttryck, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och ålder.
Alla platser och områden omfattas inte av diskrimineringslagen. För att det ska vara diskriminering enligt diskrimineringslagen ska situationen/händelsen skett på ett område som är skyddat av diskrimineringslagen. Skyddade samhällsområden kan till exempel vara skola, arbetsliv, affärer, myndigheter och bostadsmarknaden
Enligt diskrimineringslagen ska det finnas ett beroendeförhållande mellan den som missgynnar och den som missgynnas. Det innebär till exempel att:
- En chef inte får diskriminera sina anställda.
- Skolan inte får diskriminera elever.
- Personalen på en restaurang inte får diskriminera kunder.
Om en person vill anmäla eller påtala diskriminering så ska denne kunna göra det utan att behöva oroa sig för att det kommer få negativa konsekvenser. Därför innehåller diskrimineringslagen ett repressalieförbud för att skydda den som vill anmäla eller påtala diskriminering från att bli utsatt för bestraffning.
Repressalier innebär att en person blir utsatt för någon form av dålig behandling eller bestraffning. Exempel på repressalier är handlingar eller uttalade som resulterar i obehag eller skada för den som anmält eller påtalat diskriminering.
Preskriptionstid är ett juridiskt begrepp som betyder att en viss tid efter att brott har begåtts så förlorar brottet rättsliga följder. Preskriptionstiden varierar för olika typer av brott och är generellt sätt bestämd beroende på hur allvarligt brottet är. De flesta diskrimineringsfall har en preskriptionstid på två år vilket innebär att händelsen inte får ha inträffat för över två år sedan. När det gäller diskriminering i arbetslivet är preskriptionstiderna kortare, mellan två veckor och sex månader.
Om du har blivit utsatt för diskriminering så krävs det enligt diskrimineringslagen att du kan visa på omständigheter som ger anledning att anta att du blivit utsatt för diskriminering. Det är sedan upp till motparten att bevisa att diskriminering inte förekommit. Det är alltså en delad bevisningsbörda för dig och för motparten.
Inom diskrimineringslagen finns det även inledande bestämmelser som stadgar att verksamheter ska arbeta förebyggande och främjande för att motverka diskriminering och på annat sätt verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Arbetet med aktiva åtgärder innebär även att undersöka om det finns risker för diskriminering eller repressalier eller om det finns andra hinder för enskildas lika rättigheter och möjligheter i verksamheten. Arbetet innebär även att vidta de förebyggande och främjande åtgärderna som anses nödvändiga och sedan att följa upp och utvärdera arbetet.
Olika former av diskriminering
Enligt diskrimineringslagen finns det också olika former av diskriminering, det vill säga olika sätt att bli diskriminerad på. Dessa sex former av diskriminering presenteras nedan.
Direkt diskriminering syftar till när någon missgynnas i förhållande till någon annan i en specifik situation och det har ett samband med någon av diskrimineringsgrunderna. Det spelar ingen roll om avsikten var att diskriminera eller inte, utan det är effekten av handlingen som avgör.
Indirekt diskriminering är regler eller riktlinjer som verkar neutrala men som kommer att missgynna en viss grupp. Missgynnandet måste då också ha en koppling till en av diskrimineringsgrunderna.
Trakasserier är ett agerande som kränker någons värdighet, kopplat till en diskrimineringsgrund. Det kan handla om förlöjligande, nedvärderande generaliseringar, elaka kommentarer, utfrysning eller liknande. Det är sådant agerande som vi kanske ofta benämner som mobbning i skolans värld.
Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.
Instruktioner att diskriminera handlar om att det är förbjudet att instruera något att diskriminera. En krogchef får till exempel inte beordra sin dörrvakt att inte släppa in en romsk person. Även denna form av diskriminering måste ha en koppling till en diskrimineringsgrund.
Bristande tillgänglighet handlar om att en person med funktionsnedsättning missgynnas på grund av att tillräckliga anpassningsåtgärder inte vidtagits. Det kan exempelvis handla om att någon med rullstol inte kan ta sig in i en butik eller att en elev med dyslexi inte får läxhjälp i skolan.
Diskrimineringsgrunderna
I diskrimineringslagen finns det sju diskrimineringsgrunder. Diskrimineringsgrunderna är saker som du inte får bli diskriminerad på grund av. Fördjupande information om de sju diskrimineringsgrunderna presenteras nedan.
Kön
Diskrimineringsgrunden kön utgår från en tvåkönsnorm som förutsätter att det endast finns två kön; man och kvinna. Men diskrimineringsgrunden kön skyddar även personer som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet. Med kön menas det biologiska kön som registreras vid födseln eller det kön som vid ett senare skede har fastställts. Könsdiskriminering kan drabba både män och kvinnor. Diskrimineringsombudsmannen (DO) uppger att diskrimineringsgrunden kön är den grund som undersökts mest i Sverige. År 2018 kom det in totalt 2 567 anmälningar till DO. Av dessa anmälningar rörde 386 diskrimineringsgrunden kön.
Könsdiskriminering sker i stor grad inom arbetslivet. Arbetsgivare har krav på sig att genomföra en årlig lönekartläggning för att upptäcka och förhindra obefogade löneskillnader mellan män och kvinnor. År 2018 fanns det en oförklarad löneskillnad mellan kvinnor och män på 5,85 %. Kvinnor fick också ut 67 % av mäns pension. Förutom att arbeta mot löneskillnader bland könen ska arbetsgivaren även främja en jämn könsfördelning mellan män och kvinnor på arbetsplatsen.
Det är vanligare att kvinnor utsätts för sexuella trakasserier än män. Yngre kvinnor är mer utsatta för sexuella trakasserier än äldre kvinnor. Det är även vanligt förekommande att flickor i skolan uppger att de någon gång under sin skoltid blivit sexuellt trakasserade. Enligt skollagen är skolan skyldig att agera om en elev uppger att denne blivit sexuellt trakasserad. Eleven kan vända sig till vilken vuxen som helst på skolan, eftersom alla vuxna på skolan omfattas av skyldigheten att agera.
Enligt statistik från år 2018 tar kvinnor ut mer föräldraledighet samt mer VAB när barnen är sjuka. VAB står för vård av sjukt barn. Dessutom visar statistiken att kvinnor generellt utför en timme mer obetalt arbete hemma om dagen, jämfört med sina män. Det kan handla om sådant som städning, matlagning eller läxläsning med barnen.
Bra att veta angående föräldraskap och graviditet är att ingen är skyldig att ange att den är gravid. Vid till exempel en anställningsintervju behöver en då inte berätta för arbetsgivaren om en är gravid eller planerar att bli det. Det har dock varit förbjudet enligt lag sedan år 1939 att sparka eller att inte anställa någon på grund av graviditet.
Enligt statistik upplever män sin hälsa bättre än kvinnor. Att de upplever sin hälsa som bra gäller i högre grad för de yngre än de äldre männen. Andelen som anser sig ha dålig hälsa är högst bland kvinnor som har förgymnasial utbildningsnivå, 23 procent, jämfört med 9 procent bland männen.
Könsidentitet – könsuttryck
Diskrimineringsgrunden könsidentitet och könsuttryck skyddar personer som inte identifierar sig som varken man eller kvinna. Den skyddar också den som genom klädsel eller annat ger uttryck för att tillhöra ett annat kön. Kortfattat kan man säga att grunden skyddar personer som på något sätt bryter mot de traditionella könsnormerna i samhället.
År 1972 blev Sverige det första landet i världen som erbjöd möjligheten att ändra juridiskt kön efter utredning. I samband med att människor fick rätt att ändra sitt juridiska kön medföljde dock ett stort övergrepp på dessa människor. Svenska staten genomförde mellan år 1972 och år 2013 tvångssterilisering på alla personer som ville ha ett juridiskt könsbyte. När lagen om tvångssterilisering vid juridiskt könsbyte upphörde år 2013 fick de som tvingats genomgå denna oerhörda kränkning ekonomisk kompensation och en offentlig ursäkt från staten.
Namnlagen i Sverige är könsneutral, vilket betyder att en får namnge sitt barn vad en vill oavsett vilket kön det blivit tilldelat vid födseln. År 2009 ändrades namnlagens tillämpning så att alla myndiga personer får ha vilket namn de vill, oavsett juridiskt kön.
Tvåkönsnormen är en av de starkaste normerna i samhället. Tvåkönsnormen är normen som säger att alla människor tillhör ett av två biologiska kön, man eller kvinna. Denna tillhörighet medför också vissa förväntningar på hur en individ ska vara och bete sig, utifrån vilket kön individen har.
Cisnormen är en annan stark norm i samhället som innebär antagandet att alla människor identifierar sig som det kön som de tilldelats vid födsel och lever efter de förväntningar som finns på det specifika könet. Alltså en person vars kropp, juridiska kön, könsidentitet och könsuttryck är samma. Ett exempel på en cistjej är en tjej som har kvinnliga könsorgan, i hennes pass står det att hon är en tjej, hon uppfattas av andra som en tjej och hon känner sig som en tjej.
Transpersoner uppger i högre grad än andra att de blir utsatta för diskriminering och allvarliga kränkningar på så väl jobbet, som i skolan, i affären och i kontakt med myndigheter och hälso-sjukvård. Transpersoner är även mycket utsatta när det gäller psykisk ohälsa, då det finns en så kallad utbredd psykisk ohälsa hos transpersoner. Det kan exempelvis handla om ångest, suicidstankar, suicidförsök, ätstörningar och depression. Det betyder inte att alla som är transpersoner upplever psykisk ohälsa, däremot är det vanligt. Det är vanligare med psykisk ohälsa i gruppen transpersoner än vad det är i befolkningen som helhet.
Ålder
Diskrimineringsgrunden ålder skyddar alla åldrar i samhället, både unga och gamla, från att bli sämre behandlade utifrån vilken ålder de har. I diskrimineringslagen definieras ålder som den uppnådda levnadslängden. Det betyder alla människor skyddas av diskrimineringsgrunden ålder.
Vilken sorts diskriminering en utsätts för kan variera beroende på ålder. I rapporten ”Upplevelser av diskriminering” från 2010 av DO framgår det att äldre personer främst upplever sig diskriminerade i arbetslivet, medan yngre främst upplevde diskriminering i föreningslivet och samband med besök på restauranger och nattklubbar. År 2018 kom det in 305 anmälningar som rörde diskrimineringsgrunden ålder till DO.
Ålderism är ett begrepp för att förklara de fördomar eller föreställningar som finns angående en människa baserat på vilken ålder den människan har. Dessa fördomar kan sedan leda till diskriminering. Ålderism kan bidra till att människor tänker att äldre inte orkar lika mycket som den yngre befolkningen och därmed inte skulle klara av ett visst arbete. Ålderism kan också leda till att samhället utgår från att det skulle vara någonting negativt med att bli äldre och att de äldre människorna hela tiden borde sträva efter att uppfattas som yngre. Ett exempel på detta är den allt mer växande skönhetsindustrin som bygger på att dölja alla tecken som visar på att en människa har levt ett helt liv. Människor lägger tusentals kronor på skönhetsingrepp och hudvård för att motverka och dölja rynkor och grått hår. Samtidigt som den yngre befolkningen i samhället, barn eller ungdomar, möter liknande typer av attityder fast med anledning av att de är för unga. En fördom om yngre kan vara att de inte besitter den kunskapen som krävs för ett specifikt arbete.
Kvinnor tenderar att drabbas hårdare av åldersdiskriminering än män. Troligen har det att göra med att skönhet och utseende är mer kopplat till just kvinnor, där åldern anses vara av betydelse.
Visste du att myndighetsåldern har förändrats genom tiderna? Ett villkor för att vara myndig är att en viss ålder har uppnåtts, alltså myndighetsåldern. Historiskt sett och i olika länder finns det dock andra krav för att räknas som myndig. Kön har varit och är fortfarande en faktor som avgör om du klassas som myndig eller inte. Kvinnor räknas inte alltid som myndiga även fast en viss ålder har uppnåtts. I Sverige betraktades gifta kvinnor som omyndiga fram till år 1921. Personer med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar har inte heller alltid klassas som myndiga oavsett uppnådd ålder. I Sverige idag och i de flesta länder är det vanligtvis 18 år som är myndighetsåldern.
En lag som stärkt ungas rättigheter är barnkonventionen, som blev svensk lag 1 januari år 2020. Det betyder att det nu är större krav på att barn ska bli lyssnade på och att barns bästa i större utsträckning ska tas i beaktande.
Det finns vissa undantag från diskrimineringslagen när det gäller en individs ålder. Ett barn under 13 år får exempelvis inte arbeta (vissa undantag finns) och när du är mellan 13-18 år finns vissa restriktioner för hur många timmar samt vilka timmar på dygnet du får arbeta. Det finns även restriktioner kring vilka arbetsuppgifter du får ha och vilka arbetsplatser du får jobba på. En annan hälso-och skyddsreglering är alkohollagen och lagen om tobak och liknande produkter som innebär att det finns ålderskrav på att köpa alkohol och tobak. Dessa krav finns för att skydda personer och räknas därmed inte som diskriminering.
Funktionsnedsättning
Med funktionsnedsättning menas varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födseln, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå. Tillfälliga begränsningar av en persons funktionsförmåga är inte en funktionsnedsättning i diskrimineringslagens mening, eftersom nedsättningen måste vara varaktig. Du får inte bli diskriminerad för att du har en funktionsnedsättning. En funktionsnedsättning kan till exempel vara att du är döv, alltså att du inte kan höra. Det kan också vara att du har svårt att koncentrera dig eller att du använder rullstol.
Tidigare hette det funktionshinder men idag pratar vi istället om funktionshinder som något som individer möter i samhället när samhället inte är anpassat efter allas behov. Funktionsnedsättning innebär en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En funktionsnedsättning kan märkas mer eller mindre i olika situationer och se olika ut, som till exempel allergier, dyslexi, hörsel- och synskador med mera. Det är alltså något som en person har, inte något som en person är. I diskrimineringslagen står det begreppet funktionsnedsättning, att istället använda uttryck som funktionsvariation kan vara mer neutralt.
Sedan den 1 januari 2015 ingår bristande tillgänglighet som en form av diskriminering i diskrimineringslagen. Bristande tillgänglighet kan utgöra diskriminering när en verksamhet inte gör tillräckligt för att en person med funktionsnedsättning ska kunna få tillgång till eller delta i verksamheten.
Elever med funktionsnedsättningar har rätt till stöd- och hjälpmedel i skolan för att kunna nyttja utbildningen. En funktionsnedsättning kan nämligen påverka elevens lärande. Rektorn har det yttersta ansvaret för att alla elever når kunskapsmålen och läraren ansvarar för anpassa undervisningen till alla elever. Det gäller både vid utformningen av utbildningen, som den fysiska miljön som eleverna befinner sig i på skolan. Alla elever är olika och det behöver därför finnas individuella lösningar för utbildningens olika moment.
Ibland behöver elever extra anpassning för att utbildningen ska passa deras behov. Då finns det specialskolor som är extra anpassade för dem. Exempelvis finns det skolor för elever med grav hörselnedsättning eller dövhet, för elever med grav språkstörning eller för elever med svåra synnedsättningar. Det finns även skolor som är särskilt anpassade för elever med utvecklingsstörning.
Etnisk tillhörighet
Diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet handlar om nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller andra liknande förhållanden. Andra liknande förhållanden innefattar bland annat en persons namn, klädsel eller brytning som på något sätt är kopplat till den etniska tillhörigheten. Här skyddas även de nationella minoriteterna som i dagsläget är romer, samer, tornedalingar, sverigefinnar och judar.
Etnisk tillhörighet handlar om hur du identifierar eller uppfattar dig själv. Det är alltså individen själv som definierar sin eller sina etniska tillhörigheter utifrån sin bakgrund och sin individuella historia.
Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar är nationella minoriteter i Sverige idag. Elever som själva anser sig tillhöra någon av de nationella minoriteterna har rätt till undervisning i nationella minoritetsspråk. Sverige har fem nationella minoritetsspråk i dagsläget: Finska, jiddisch, meänkieli, romska & samiska. För att få undervisning i språket räcker det att endast en elev önskar att få undervisningen för att skolan ska bli skyldig att tillgodose den. Det krävs dock att det finns en lämplig lärare. I grundskoleutbildning och i gymnasieskolan gäller detta oberoende av om språket talas hemma. Elever som går i gymnasieskola måste dock ha goda kunskaper i det aktuella språket för att ha rätt till undervisning i ett nationellt minoritetsspråk.
En svensk studie har visat på att förekomsten av etnisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden är omfattande. I studien skickas två ansökningar runt till utlysta jobb runt om i Sverige. Ansökningarna är identiska med undantag för att den ena hade ett svenskklingande namn medan den andra hade ett arabklingande namn. Sannolikheten att arbetsgivaren skulle svara på ansökningarna var 50 % högre för ansökningen med svenskklingande namn.
Lagens definition innefattar även en förmodad etnisk tillhörighet, vilket innebär situationer där den som har diskriminerats inte har den etnicitet som är skälet till att hen har diskriminerats. För att vara skyddad av lagen spelar det då ingen roll om personen faktiskt tillhör den etniciteten eller inte. Det räcker med att den etniska tillhörigheten är en orsak till den missgynnande behandlingen för att diskriminering skall föreligga.
Religion eller annan trosuppfattning
Diskrimineringsgrunden religion eller annan trosuppfattning omfattar olika religioner och livsåskådningar som exempelvis kristendom, judendom, islam, hinduism och buddism. Här skyddas även rätten att inte tro, ateism. Skyddet mot diskriminering omfattar dock inte filosofiska, etiska eller politiska åsikter.
Enligt undersökningen Eurobarometern som utförs på uppdrag av Europeiska kommissionen präglas det svenska samhället mindre av religion än resten av Europa. Även om Sverige många gånger uppfattas som sekulariserat är tro och religion viktigt för många människor i Sverige. Svenska kyrkan och svenska staten skiljdes åt först år 2000 men ändå kan den sekulära normen leda till diskriminering till exempel på arbetsplatser och i skolan. Sekulär betyder att religion och tro inte påverkar livet särskilt mycket. Normer är oskrivna regler om hur vi förväntas vara, leva och se ut.
De flesta anmälningar om diskriminering på grund av religion eller annan trosuppfattning rör diskriminering av muslimer. Islamofobi är ett samlingsbegrepp för överdrivna förställningar och fördomar samt fientlighet mot islam och muslimer, vilket leder till negativa attityder och beteenden gentemot muslimer. Islamofobi leder ofta till tron att muslimers närvaro i ett samhälle utgör en fara eller till konspirationen att muslimer avser störta det västerländska samhället.
Islamofobi ger sig uttryck på många olika sätt. Den kan ske strukturellt, att muslimer diskrimineras i ekonomiska och sociala sammanhang. Exempelvis att de diskrimineras vid rekrytering. Islamofobi kan även ge sig uttryck i att muslimer blir utsatta för trakasserier eller kränkningar i sin vardag. Exempelvis i form av kommentarer från personer i skolan, på arbetsplatsen eller i kollektivtrafiken.
Sexuell läggning
Diskrimineringsgrunden sexuell läggning skyddar heterosexualitet, homosexualitet och bisexualitet. Inga andra sexuella läggningar skyddas i diskrimineringslagen. Lagstiftaren har också utgått från att alla personer känner sexuell attraktion och därför skyddas inte exempelvis asexualitet. Diskrimineringslagen omfattar inte heller sexuella beteenden.
En studie från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (European Union Fundamental Rights Agency, FRA) visar att homo- och bisexuella upplever diskriminering i samhället. 47 % av de som svarade på enkäten hade upplevt diskriminering under det senaste året. Arbetslivet och utbildningssektorn är två områden som särskilt pekas ut. Många hade också blivit utsatta för våld och trakasserier på offentliga platser.
Heteronormen innebär att vi i samhället förväntar oss att människor är heterosexuella. Alltså att män förväntas attraheras av och skapa romantiska relation med enbart kvinnor och att kvinnor förväntas attraheras av och skapa romantiska relationer med enbart män. Heteronormen förväntar sig även att män ska bete sig maskulint och att kvinnor ska bete sig feminint. Normen är stark i vårt samhälle och vi agerar ofta utifrån den omedvetet. Exempelvis genom att lära våra barn att leka mamma, pappa och barn eller att vi refererar till någons föräldrar som mamma och pappa utan att vi faktiskt vet vilket kön de har.
Asexualitet innebär att en person inte känner sig attraherad av andra, eller att personen inte känner sig intresserad av att ha sex. Asexualitet kan variera från person till person. Exempelvis kan en person vara asexuell och samtidigt definiera sig med en annan sexuell läggning, eftersom det är möjligt för personen att kanske bli kär eller vilja ha en relation utan sex. Asexualitet skyddas inte av diskrimineringslagen, men det kan vara bra att känna till vad det innebär.
I Sverige var homosexualitet olagligt fram till år 1944. Homosexualitet klassades också som en sjukdom fram till år 1979, när Socialstyrelsen tog bort sjukdomsbeteckningen. Det var inte heller förrän år 2009 som äktenskapslagstiftningen blev könsneutral.
Här kan du få hjälp:
• Om du blir utsatt för något på jobbet ska du först kontakta ditt fackförbund. Om du inte är medlem i ett fackförbund kan du kontakta en antidiskrimineringsbyrå.
• Om du blir utsatt i skolan kan du kontakta Skolverket eller Barn- och elevombudet. Du kan även få hjälp av en antidiskrimineringsbyrå.
• Antidiskrimineringsbyråer erbjuder kostnadsfri juridisk hjälp.
• Diskrimineringsombudsmannen (DO).