Idag, den 14 maj är det Teckenspråksdagen! Därför vill Örebro Rättighetscenter lyfta och synliggöra det svenska teckenspråket och påminna om vikten av att arbeta för alla människors lika rättigheter och möjligheter.
Visste du att det finns runt 160–170 modersmål i teckenspråk och att det är ungefär 70 miljoner som kommunicerar på teckenspråk världen runt? Du visste kanske inte heller att det bor cirka 30 000 personer som är primärt svenskt teckenspråkstalande i Sverige och att det bor runt 1,1–1,5 miljoner personer med någon form av dövhet, hörselskada och vuxendövhet i hela landet.
Men det är inte alla som får självklar tillgång till teckenspråket och många utsätts också för diskriminering. Detta beror mycket på rådande fördomar och okunskap i alla samhällssektorer samt brister i det förebyggande arbetet mot diskriminering.
Det svenska teckenspråket har en språklig status sedan den 14 maj 1981 eftersom det då blev ett officiellt språk och dövas första språk. Sverige var det första landet i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk. Teckenspråket var innan dess inte tillåtet i skolor utan döva personer och barn fick kämpa med läppavläsning och talträning.
I tillägget till läroplanen för förskolan, LPFÖ 18, som trädde i kraft 1 juli 2019, står att för döva och hörselskadade barn och de som har behov av det, ska språkutvecklingen främjas i svenskt teckenspråk. Denna förändring kan ses som ett resultat av språklagen. Språklagen är en ramlag, men beskriver inte i detalj hur man ska agera när det gäller språkanvändningen.
Statusmässigt är det svenska teckenspråket likställt med de nationella minoritetsspråken, men i minoritetslagen finns mer detaljerade paragrafer för vissa områden, som gör att denna lag väger tyngre i vissa sammanhang. De bestämmelser som reglerar skolan (skollagen, skolförordningen, gymnasieförordningen) behöver ändras för att ge det svenska teckenspråket samma status som de nationella minoritetsspråken.
När Europarådets konventioner kring minoriteter och språken öppnades för ratificering, tillsatte regeringen en kommitté som fick i uppdrag att undersöka vilka språk som skulle ha rätt till status som nationella minoritetsspråk (talade språken) i Sverige. Kommittén bedömde att det svenska teckenspråket inte är ett kulturspråk som talas av en minoritet utan ses som ett kommunikationsverktyg på grund av hörselnormativ okunskap. Därför har det svenska teckenspråket inte samma status som nationella minoritetsspråk (talade språken). I språklagen från 2009 står dock att det svenska teckenspråket jämställs med de nationella minoritetsspråken.
Många teckenspråkstalande har dessvärre erfarenhet av diskriminering. Örebro Rättighetscenter vill idag därför uppmana alla verksamheter att arbeta för att förebygga diskriminering av personer som använder teckenspråk genom att arbeta med aktiva åtgärder mot diskriminering. Enligt diskrimineringslagens bestämmelser om aktiva åtgärder ska verksamheter som täcks av diskrimineringslagen kapitel 3, årligen undersöka risker för diskriminering och hinder för lika rättigheter och möjligheter utifrån samtliga diskrimineringsgrunder. Resultaten från undersökningen ska analyseras, åtgärder ska tas fram för att minska risker och hinder och åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Varje år.
Vi ser ofta hur brister i arbetet med aktiva åtgärder riskerar att diskriminera personer som pratar svenskt teckenspråk. Den som är ansvarig för en verksamhet, till exempel en arbetsplats, en skola eller en butik är också skyldig att genomföra skäliga åtgärder för att verksamheten ska vara tillgänglig för en person med en funktionsvariation. Det gäller alla typer av verksamheter som omfattas av diskrimineringslagen – oavsett storlek.
Önskar din verksamhet stöd i arbetet för att förebygga diskriminering, för att säkerställa lika rättigheter och möjligheter för alla – ta kontakt med oss på Örebro Rättighetscenter. Har du som teckenspråkstalande, döv eller hörselskadad blivit utsatt för diskriminering är du alltid välkommen till oss för kostnadsfri juridisk rådgivning.
/Isabel Engwall ersättare Örebro Rättighetscenters styrelse, konsult och, kommunikatör. Isabel utsågs 2018 till Rättviseförmedlingens Rättvisepristagare, och 2019 till Sveriges, ev. Europas första döva nämndeman i Södertörns Tingsrätt, och vinnare av Minoritetsspråkspriset 2020.
