Idag är det 12 år sedan Fadime mördades av sin far och hedersvåldsproblematiken uppmärksammas på många håll.
Vad som tyvärr alldeles för sällan nämns är att hedersvåld finns i alla kulturer. Vi måste öppna ögonen för en mer normkritisk bild av hedersvåld för att inte skapa en djupare uppdelning mellan ”vi” och ”dem”.
Hedersvåld är ett stort problem som vi absolut måste arbeta bättre med framöver. Däremot är det viktigt att vi i den frågan inte sätter på oss skygglappar som får oss att tro att hedersvåld enbart finns i ”andra kulturer”.
Här följer tre korta exempel:
- Min välbärgade klasskamrat Erik skämdes för sin bror för att han arbetade som busschaufför. I hans familj var det yrken som läkare och advokat som klingade fint. Eriks bror var en skam för familjen och blev aldrig bjuden på familjetillställningarna som de övriga medlemmarna ordnade.
- Stina måste smyga med sin partner för att hennes familj inte ska komma på dem. Hon har haft ett hemligt förhållande i 7 månader. Stina är rädd för hur hennes föräldrar skulle reagera om de får reda på att hon träffade sin flickvän.
- Häromdagen gick det i Örebroar’n att läsa om Elisabeth som blivit utestängd från sin familj efter att hon gått ur det religiösa samfund som de tillhörde. Detta gjorde Elisabeth efter att hon blivit nekad att träffa de kompisar hon önskade. Hon fick inte heller fick ha ett förhållande med den hon var intresserad av. Hennes syster skrev en lapp till henne där det stod ”Du är som död för mig”.
Alla tre exempel beskriver en vardag som tyvärr är verklighet för många. Men ingen av dessa familjer skulle rubriceras som någon med hedersproblematik.
Vad händer när vi byter ut Stina, Erik och Elisabeth mot Samira, Muhammed och Rihem? Hederskultur är ett problem som lever i alla kulturer. Därför är det viktigt att vi bekämpar problemet med normkritiska ögon.
