Över 20 år efter att Parisprinciperna antagits av FN:s generalförsamling meddelade den svenska regeringen år 2015 att en institution för mänskliga rättigheter ska inrättas. Om institutionen utformas på rätt sätt kan den vara ett viktigt steg i rätt riktning för att uppnå de globala målen och Agenda 2030. Två viktiga delar av detta är MR-institutionens oberoende och upprättande roll, men dessa verkar inte vara självklara.
Att institutionen är oberoende är en absolut nödvändighet för att mänskliga rättigheter ska kunna skyddas och övervakas på ett effektivt sätt, oavsett var i samhället kränkningarna sker. Det som delvis föreslås idag, att befintliga myndigheter kan ta sig an uppgifterna eller att institutionen placeras under JO, lägger inte grunden för den självständighet som behövs. Institutionen behöver kunna granska och utreda kränkningar som sker av privata företag och organisationer såväl som statens egna organ och myndigheter. Den bör också ges ett mandat att granska lagstiftning och föreslå förändringar. Institutionen skulle även kunna bistå med vägledning i hur lagen ska tolkas för att försäkra att Sverige efterlever de konventioner som landet förpliktigat sig att följa. För dessa uppdrag behövs självklart stor självständighet och ett oberoende från dem som ska granskas.
Vidare ska, enligt Parisprinciperna, ett så brett skydd som möjligt ges till institutionen. Samtidigt har regeringen föreslagit att institutionen inte ska uppdras att pröva enskilda fall. Utredningen menar bland annat att institutionen kommer ha för mycket att göra om de ska arbeta med individuell upprättelse. Till exempel skulle institutionen som en myndighet behöva förhålla sig till förvaltningsrättens krav på snabb och smidig handläggning, vilket riskerar leda till att vissa arbetsuppgifter hamnar i bakgrunden då viss prioritet alltid skulle behövas läggas på enskildas ärenden. Ett mandat att agera i enskilda fall och möjligheten att inleda rättsprocesser är dock centralt i arbetet för att utveckla förverkligandet av Sveriges konventionsåtaganden. Det är därför viktigt att det satsas både högt och brett på MR-institutionen så att den får tillräckliga resurser för ett sådant mandat.
Att göra rätt från början är att se till att den institution som inrättas verkligen är självständig samt ge institutionen mandat att arbeta för upprättelse för alla de personers vars rättigheter kränks. Om vi gör rätt från början kan vi säkra de mänskliga rättigheternas efterlevnad både i och av Sverige – nu och framåt.
Julia Leanderson
Örebro Rättighetscenter
