Hipp hipp hurra! Idag fyller FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna 70 år! Deklarationen antogs den 10 december 1948 och har sedan dess varit ett nyckeldokument för mänskliga rättigheter världen över. Den finns till och med med i Guinness Rekordbok som världens mest översatta dokument! Trots denna tillgänglighet är det fortfarande många människor världen över som inte känner till sina grundläggande rättigheter och framförallt kanske inte hur de kan få hjälp med att kräva dem.
Efter andra världskrigets slut och FN:s bildande togs deklarationen fram i syfte att kartlägga och universellt definiera de grundläggande mänskliga rättigheterna. Deklarationen reglerar förhållandet mellan staten och individen och dess 30 artiklar menas fungera som en gemensam riktlinje för alla folk och alla nationer.[1] I deklarationen stipuleras att alla människor är födda fria och lika i värde med rätt till bland annat liv, familj, egendom, religionsfrihet, en rättvis rättegång och yttrandefrihet. Juridiskt sett är dokumentet inte bindande, men den utgör bland annat ett effektivt verktyg för att sätta diplomatisk och moralisk press på regeringar som inte lever upp till mänskliga rättigheter.
Deklarationen har gett upphov till mer än 60 centrala FN-konventioner vilka i sin tur är juridiskt bindande för de länder som väljer att ansluta sig till dem. Bland dessa kan nämnas FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter i vilken bland annat religionsfrihet och rösträtt finns stipulerade, FN:s konvention om barnets rättigheter som värnar om alla barns grundläggande rättigheter och FN:s konvention mot tortyr vilken har till syfte att förhindra tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Sverige har anslutit sig till de flesta av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har berömt Sverige bland annat för vår lagstiftning mot barnäktenskap, vår lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser samt vårt lagstadgade skydd mot diskriminering baserad på sexuell läggning. Kommittén har även riktat kritik till Sverige på en rad områden. Bland annat för bristande rättigheter för personer med funktionsnedsättning, förekomsten av rasism och hatpropaganda samt för situationen för samer och romer.[2]
I och med Sveriges EU-medlemskap och vårt anslutande till Europakonventionen[3] färgas också mycket av vår nationella rättighetskatalog av denna. Misstänker man att man fått sina rättigheter enligt Europakonventionen kränkta av staten vänder man sig i första hand våra nationella domstolar innan man eventuellt också kan gå vidare med ett klagomål till Europadomstolen. Om du anser dig ha blivit utsatt för diskriminering utifrån den svenska diskrimineringslagen, kan du vända dig till en antidiskrimineringsbyrå, som Örebro Rättighetscenter, eller till Diskrimineringsombudsmannen.
Idag firar vi FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och påminns om dess betydelse för upprätthållandet av mänskliga rättigheter världen över. Här kan du läsa deklarationen på svenska och på 511 andra språk.
Hanna Svantesson, volontär
Örebro Rättighetscenter
Källor:
[1] https://www.ohchr.org/EN/UDHR/Pages/Language.aspx?LangID=swd
[2] https://documents-dds ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G16/087/83/PDF/G1608783.pdf?OpenElement
[3] https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19941219-om-den-europeiska-konventionen_sfs-1994-1219
