En skolavslutning är till för att markera ett avslut av en termin och ett stundande lov. Samtliga elever och lärare på skolan träffas och har en ceremoni för att fira detta. Denna ceremoni skall därför vara till för samtliga och inte utformas på ett sätt som tvingar människor att ta del av religiösa riter tillhörande en religion en inte har valt själv.
Vi har idag religionsfrihet i Sverige. Kyrka och stat är också separerade från varandra.
Det står i skollagen att barn i svensk skola skall få lära sig de kristna grunderna till julfirandet, liksom de också skall få lära sig om bakgrunden till andra religioners högtider och traditioner. Detta är också jätteviktigt då de olika världsreligionerna varit med och format den värld vi känner idag i väldigt hög utsträckning.
Men att sjunga psalmer innebär i praktiken att delta i en kristen rit. Det kan argumenteras att en inte måste sjunga med i psalmerna, en kan också välja att inte delta i skolavslutningen – men detta tvingar personer att göra ett aktivt val att exkludera sig själva från ett tillfälle som skall vara utformat för alla. Alla skall utan att känna sig obekväma kunna delta i firandet av att det nu är dags för vila efter en termin av skolarbete. Det skall inte innebära ett påtvingat ställningstagande för eller emot kristna traditioner. Det är ju dessutom barn det handlar om, vilket i praktiken innebär att deras föräldrar avgör huruvida de ska delta i sin egen skolavslutning eller inte. Ett beslut som barnet sedan kan tvingas att stå till svars för inför sina kamrater.
I vårt julromantiserade land finns det gott om tillfällen att sjunga ”Stilla natt” och ”Nu tändas tusen juleljus” i kyrkan, samt ta del av prästerskapets ord om julen. På skolavslutningar bör vi dock hålla oss till sånger och tal som inte utgår från psalmbok och bibel, det finns nämligen gott om sådana också.
