I artikeln Barbies kropp designades inte för att vara realistisk som Svenska Dagbladet publicerade den 5 februari 2014 framkommer chefsdesignern för Barbie, Kim Culmones, syn på Barbie och leksakens påverkan. Culmones menar bland annat att det är omgivningen som påverkar flickors kroppsuppfattning samt att små flickor inte jämför sina egna kroppar med Barbies och därmed inte tar någon skada.
I ”Barbies farliga former” (artikel i Svenska Dagbladet den 1 december 2013) kan vi läsa att Barbie är gjord i skala 1:6 och skulle därmed som levande kvinna ha ett bröstomfång på 91 cm, en midja på 46 cm och höfter på 84 cm. Barbies verkliga längd är även skattad till 213 cm lång och vikten till 59 kg. Mått som är osunda och osannolika.
I en forskning gjord av Helga Dittmar, Emma Halliwell och Suzanne Ive framkommer det att Barbies ultratunna ideal har kopplats till negativ kroppsuppfattning och ohälsosamma matvanor bland flickor och kvinnor. Det framkommer även att leken är en väsentlig del i inlärningen och skapandet av ideal. Dockor förklaras som en konkret bild av kroppen vilket lättare påverkar barnets självuppfattning och kroppsuppfattning. I resultatet presenteras att flickor i åldern 5-8 år som blev exponerade för Barbiedockor uttryckte en önskan om att vara smalare. Barbie hade därmed en negativ effekt på flickornas kroppsuppfattning.
Utifrån ovannämnda går därmed Kim Culmones uttalande att förkasta. Flickor påverkas av det de leker med och inte enbart av omgivningen. Flickor skapar också ideal utifrån deras leksaker och deras kroppsuppfattning kan därmed påverkas negativt av leksaker med ideal som Barbie.
I både artiklarna och i forskningen beskrivs hur små flickor leker och påverkas av Barbie. Det jag ställer mig frågande till är vart pojkarna och personer som inte kan eller anser sig tillhöra något kön försvann i allt det här. Leker inte de med Barbie? Påverkas inte de av leksaker som de leker med?
I ”Barbies farliga former” nämns mansdockan Ken och att även hans proportioner är orimliga. Sedan sägs inget mer. Jag tror att barn, oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck, leker med Barbie och Ken. Jag är också övertygad om att barn, inte bara flickor, påverkas av det de leker med.
Min slutsats är därmed att barns syn på sig själva och andra påverkas av Barbie och Ken. Det är alltså inte bara flickors ideal som påverkas av Barbie. Det är mitt, ditt och våra ideal som påverkas av verklighetsförvrängda leksaker.
/Ida Östberg
