Idag uppmärksammar vi Dövas dag. Syftet med dagen är att informera om dövas levnadsvillkor och uppmärksamma de problem och svårigheter som döva personer får kämpa med i det samhälle som är anpassat efter hörande.
Dövas historia är allt annat än oproblematisk. Förr i tiden trodde folk att det enda sättet på vilket det var möjligt att kommunicera med varandra var genom att tala. Detta resulterade i att döva fråntogs möjligheten till utbildning och vidare betraktades som mindre begåvade och intellektuellt utvecklade. Successivt ändrades dock denna uppfattning och år 1808 öppnade den första döv- och blindskolan i Sverige. År 1889 beslutade riksdagen att införa obligatorisk dövundervisning. Dövundervisningen på denna tid utgjordes av oralism, vilket innebar att döva fick lära sig tala som hörande och läsa av läppar genom läpptydning.
Personer som fötts döva eller blivit döva tidigt i livet, använder teckenspråk som sitt förstaspråk. Det dröjde dock ändå till 1970-talet innan inställningen till teckenspråket förbättrades, och först år 1981 erkändes det som ett officiellt språk. Idag är språket skyddat genom språklagen (SFS 2009:600), vilket innebär att stat, landsting och kommun har en skyldighet att skydda och främja användningen av teckenspråk. Trots att Sverige jämfört med många andra länder har bättre rättigheter för döva, så är samhället långt ifrån fullt tillgängligt för alla.
Som det ser ut idag är samhället anpassat efter hörande. Det krävs ekonomiska medel och politiska insatser för att göra det lika tillgängligt för döva. Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) är en intresseorganisation som bedriver intressepolitik för att uppmärksamma dövas situation i samhället och ställer krav på politiker. Bristande tillgänglighet innebär att alla inte har samma möjlighet att ta del av det som samhället erbjuder. Det kan handla om allt ifrån arbete och utbildning, till kultur eller vård. En rapport som Diskrimineringsombudsmannen tillsammans med Myndigheten för delaktighet tog fram förra året, visar att hinder för döva utgörs både av bristande tillgänglighet men även av stereotyper, okunskap och fördomar. Dessa fördomar skapar en negativ inställning till personer med funktionsnedsättning.
För någon som inte är döv kan det vara svårt att föreställa sig hur det är att inte höra. SDR har därför, i samarbete med Skånes Dövas Riksförbund, tagit fram en broschyr som tar upp en rad situationer där tillgängligheten för döva begränsas. Broschyren riktar sig till kommunpolitiker och tjänstemän, men är lika aktuell för civilsamhället. Gå in och ta del av den här: http://sdr.org/dokumentarkiv/dova/242-den-basta-av-varldar-tillganglig-for-alla/file. Kanske får du dig en tankeställare!
