Alla barn har rätt att känna till sina rättigheter

Varje barn ska tillförsäkras sina rättigheter, utan någon åtskillnad av ras, hudfärg, kön, språk, religion, funktionsnedsättning, könsidentitet etc.[1] Sverige ska tillförsäkra alla barn inom sin jurisdiktion[2] sina rättigheter. Trots detta riskerar framförallt ensamkommande barn ofta att ramla mellan samhällets stolar i form av utsatthet och diskriminering. Detta visar olika typer av utredningar, exempelvis från FN:s barnkommitté och Barnombudsmannen (BO).

Under 2017 har Örebro Rättighetscenter jobbat med projektet Ensamkommande barns rättigheter med syftet att de ensamkommande barnen ska känna till sina rättigheter utifrån diskrimineringslagen. En slutsats av projektet är att ensamkommande barn ofta upplever sig som rättslösa för att de inte har uppehållstillstånd. Barnkonventionen och rätten att inte bli diskriminerad gäller alla barn, vart de än befinner sig och oavsett ursprung, och alla barn har rätt att känna till sina rättigheter.

Ensamkommande barn befinner sig i en väldigt utsatt situation. De talar inte språket och har inte någon vuxen som kan utkräva deras rättigheter. Enligt svensklagstiftning ska ensamkommande barn tilldelas en god man så snart som möjligt.[3] FN:s Barnrättskommitté har dock riktat kritik mot att dessa gode män ofta inte har den utbildning och kunskaper som krävs för att kunna tillvara ta de ensamkommande barnens rättigheter.[4] Okunskap kan då leda till att barnen ändå inte får full information om sina rättigheter, trots att en vuxen har tillordnats för att utkräva dessa.

Att inte känna till sina rättigheter leder till en extrem utsatthet, som också kan komma att utnyttjas av vissa aktörer. FN:s barnrättskommittéer pekar bland annat på att ensamkommande barn är en särskilt utsatt grupp för att utsättas för sexuell exploatering. Sverige får kritik för att dessa brott är dåligt utredda. Rapporten visar också att ensamkommande barn i stor utsträckning avviker från boenden, och att även dessa försvinnanden är dåligt utredda.[5] Detta leder också till att många av dessa barn känner sig rättslösa och inte vågar ifrågasätta. Genom att känna till sina rättigheter kan man också ta tillvara på dem. Det kan handla om allt från att kunna ifrågasätta beslut till att faktiskt utkräva sina rättigheter

Att känna till sina rättigheter skulle leda till ett större förtroende för samhället. Många ensamkommande barn kommer från svåra förhållanden, har separerats från sina familjer och upplevt krig och förtryck.[6] Några utav de anledningarna till att ensamkommande barn avviker beror på misstro och rädsla för myndigheter men också bristande information om asylprocessen.[7]Att känna till sina rättigheter skulle också leda till en större förståelse för samhället.

Det finns alltid en risk att som ensamkommande inte få stanna i Sverige. Hur viktigt är det då att lära sig så mycket om Sverige? De mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen är inte geografiskt bundna. De är inte enbart skrivna för att garantera sina barn som är uppvuxna i Sverige skydd och rättigheter. Konventionen är skriven för att tillförsäkra alla barn sina rättigheter. Ensamkommande barn ska inte kunna luras på sina rättigheter bara för att de är unga, ensamma, är nya i Sverige och inte känner till sina rättigheter. En sådan attityd riskerar att leda till diskriminering, då man väljer att förbise en viss grupps rättigheter. Detta är också ett märkligt resonemang med tanke på att asylprocesser kan ta väldigt lång tid. Ska man bo i ett land i flera år utan att känna till att man har rättigheter?

Barnkonventionen gäller överallt och har alltid högsta prioritet över gällande nationell lagstiftning. På grund av den kraftiga kritik Sverige fått utså både på nationell och internationell nivå är det uppenbart att rutiner måste ändras. Att ha kunskap om sina rättigheter leder till förtroende och förståelse för ett samhälle. Alla barn har rätt att känna till sina rättigheter.

 

Hanna Isaksson
Örebro Rättighetscenter

[1] Barnkonventionen (antagen 20 november 1989, trädde i kraft 2 september 1990) UNITS 1577, artikel 2.

[2] Det område en stat har möjlighet att skipa rätt, exempelvis över ett visst territorie eller över vissa personer.

[3] Lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn

[4] UNCRC (2015) Concluding observations on the fifth periodic report of Sweden CRC/C/SWE/CO/5, s. 11.

[5] Ibid.

[6] Barn på flykt – Barns och ungas röster om mottagandet av ensamkommande, Barnombudsmannen, s 6.

[7] På flykt och försvunnen – En nationell kartläggning av ensamkommande barn som avviker, Länsstyrelsen Stockholm (Rapport 2016:25), s. 21 f.