Internationella dagen mot diskriminering

Idag är det FN:s Internationella dag mot diskriminering (UNAIDS), en dag som har till syfte att uppmärksamma diskriminering och antidiskrimineringsarbete. Ordet diskriminering känner nog de flesta till och många är kanske även familjära med dess innebörd – ingen ska bli sämre behandlad än någon annan i jämförbar situation på grund av kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, religion eller ålder.[1] Att inte bli diskriminerad är en av grundpelarna inom de mänskliga rättigheterna. Alla människor är födda fria och jämlika i värdighet och rättigheter, människors mångfald ska inte hindras av diskriminering.[2] Men vilken verkan har de mänskliga rättigheter om det saknas kunskap för hur en kan tillvarata dem?

I vågen av #metoo har polisanmälningarna för sexualbrotten ökat.[3] Ökningen är på många vis positivt då fler kan få sin upprättelse med en dom och brottsstatistiken blir mer representativ. Problemet är att kränkningar av sexuell natur inte alltid utgör ett straffrättsligt brott och upprättelsen inte alltid är möjlig genom en polisanmälan. Handlingen kan dock fortfarande få rättsliga konsekvenser. För att förstå detta behövs en förståelse för det juridiska systemet. Sveriges lagar är indelade i två kategorier, straffrättsliga lagar eller civilrättsliga lagar. De straffrättsliga lagarna kan kortfattat beskrivas som lagarna mellan staten och individen medan de civilrättsliga lagarna tillämpas mellan individer. Vilka regler som hör till vilken kategori är inte alltid självklart, det viktiga är att vara medveten om att kategoriseringen får konsekvenser. När du exempelvis polisanmäler en händelse används endast de straffrättsliga lagarna, inte de civilrättsliga.[4]

Det som gör allt ännu klurigare är att vissa typer av gärningar både kan vara straffrättsligt och civilrättsligt relevanta. Även om det är samma händelse kan två olika typer av lagar tillämpas. Kränkning av sexuell natur är inte tillåtet enligt Diskrimineringslagen, vilket är en civilrättslig lagstiftning, men det är inte heller tillåtet enligt straffrättslig lagstiftning. Har du exempelvis blivit utsatt för kränkning av sexuell natur av en arbetskollega kan det vara både det straffrättsliga brottet sexuellt ofredande men också sexuella trakasserier enligt Diskrimningslagen.[5] En och samma gärning kan därför anmälas till flera olika instanser och drivas parallellt.

Det är inte nödvändigt att du som individ ska veta exakt vilka gärningar som faller inom vilka kategorier av lagarna, det finns hjälp att få så att du kan ta tillvara ta dina rättigheter. Det viktiga är att du är medveten om att en och samma händelse kan innebära flera möjligheter till upprättelse. Anmäl till polisen men anmäl också händelsen till arbetsgivaren. Arbetsgivaren har en skyldighet enligt Diskrimineringslagen att utreda och förhindra framtida trakasserier. Utredning ska dessutom ske utan dröjsmål och den trakasserade måste snabbt få stöd. Arbetsgivaren har ansvar att agera vilket kan inbegripa tillsägelse, uppmaningar, omplacering.[6] Gör arbetsgivaren inget åt situation kan du sök hjälp hos facket du är medlem i. Anmäl även till DO. Vill du hjälp och råd kan du vänd dig till en antidiskrimineringsbyrå som exempelvis Örebro Rättighetscenter som kan kontakta den som har diskriminerat, medla, ingå förlikning eller hjälpa dig ta ärendet vidare till andra instanser. Kunskap är makt, och då behövs inte bara kunskap om rättigheter utan även hur du kan tillvaratar dem.