Diskrimineringslagen skyddar dig mot diskriminering på ditt arbete, i skolan, i affären och när du köper eller hyr bostad. Skyddet gäller också inom en rad andra viktiga samhällsområden, till exempel hälso- och sjukvård, socialtjänst och socialförsäkringssystemet.
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering, trakasserier och repressalier. Den som utsätter någon för diskriminering kan bli skyldig att betala diskrimineringsersättning.
Enligt lagen definieras diskriminering som:
Om en som enskild individ behandlas sämre än någon annan individ i en jämförbar situation och det har samband med någon av diskrimineringsgrunderna.
Idag finns det sju diskrimineringsgrunder som är skyddade enligt diskrimineringslagen:
- Etnisk tillhörighet – att bli sämre eller annorlunda behandlad på grund av hudfärg, etniskt eller nationellt ursprung eller på grund av sitt språk.
- Religion eller annan trosuppfattning – att bli sämre eller annorlunda behandlad på grund av sin religion eller trosuppfattning (innefattar inte politiska åsikter eller filosofiska uppfattningar).
- Funktionsnedsättning – att bli sämre eller annorlunda behandlad för att personen har varaktiga begränsningar i sin fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga förmåga.
- Kön – att bli sämre eller annorlunda behandlad på grund av sin könstillhörighet. Med kön menas det biologiska könet som registreras vid födseln eller det kön som vid ett senare skede fastställs.
- Könsidentitet eller könsuttryck – att bli sämre eller annorlunda behandlad på grund av att personen inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön.
- Sexuell läggning – att bli sämre eller annorlunda behandlad på grund av att personen är homo-, bi- eller heterosexuell.
- Ålder – att bli sämre eller annorlunda behandlad på grund av sin ålder.